Det var kärleken som tog Indira Sojtaric till Bergsjön för 20 år sedan. Känslorna för mannen tog slut, men för Bergsjön blev det tvärtom – de växte. Här har hon ett finger med i mycket av det som händer och vill se gemenskapen spira.
Vi träffas i Textilateljé Bergsjön. Hit kommer kvinnor för att utveckla sitt hantverk, träna språket och stärka självkänslan, och här jobbar Indira sedan ett år. Hon stortrivs.
– Det är ett fantastiskt jobb. Att få träffa de här kvinnorna från världens alla hörn, ta del av deras erfarenhet och kunskap samtidigt som vi tillsammans skapar nya ting från gamla. Konståterbruk kallar vi det. Det här är precis vad jag vill göra.
Tills alldeles nyligen var det oklart om textilateljén, som drivs av Svenska kyrkan i Bergsjön och Sensus, skulle får fortsatt finansiering. Men nu är det klart att den åtminstone får fortsätta i ett halvår till, tack vare stöd från Bergsjön 2031 och SDF Nordost. Det gläder förstås Indira som förutom arbetet i textilateljén, som bara är två dagar i veckan, också arbetar på en daglig verksamhet för att klara sig ekonomiskt.
Fick tänka om
Och klarat sig, det har hon gjort hela livet. I Bosnien jobbade Indira som byggtekniker och tänkte först försöka få jobb som det även här i Sverige. Sin gymnasieutbildning kunde hon validera, men behövde mer svenska och engelska. Som ensamstående småbarnsförälder var det svårt att hinna med att kombinera arbete och studier. Hon fick lägga byggtekniken på hyllan, men har verkligen inte legat på latsidan efter det.
Det är nästan svårt att hänga med när Indira berättar om alla jobb och olika projekt hon varit delaktig i sedan hon kom till Sverige för 20 år sedan. Hon har bland annat jobbat som kallskänka, frukostvärdinna, för hyresgästföreningen, på förskola, som stödassistent, demokratiambassadör, hälsoguide, eventvärdinna och som receptionist.
– Jag har hela tiden kunnat försörja mig och mina två söner. Kanske tack vare att jag är så utåtriktad, och aldrig varit rädd att för att hoppa på något nytt. Jag har också hela tiden höjt min kompetens med olika yrkesinriktade utbildningar och kurser. Nu senast en utbildning till slöjdhandledare i Borås. Utan den hade jag nog inte fått jobbet på textilateljén, säger Indira.
Mamma var sömmerska
Textilier och textilhantverk ligger henne varmt om hjärtat. Mamma jobbade som sömmerska och även hemma gick symaskinen varm. En gammal trampmaskin som pappa till slut på egen hand lyckades elektrifiera.
– Jag var enda barnet och saknade mamma mycket när hon var på fabriken på något av sina tre skift. Därför satt jag ofta med mamma när hon var hemma och lärde mig mycket om sömnad av henne. Jag har det i mig och måste alltid göra något med händerna.
Det var också för att ta hand om sin mamma som Indira bestämde sig för att stanna kvar hemma under hela Bosnienkriget (1992–1995). De flesta invånare tvångsförflyttades i den etniska rensning som pågick.
– Det stod konvojer med bussar som de ville att man skulle åka med i. Men jag vägrade. Jag, min mamma och son och 350 till från min by höll oss kvar. Gud vet hur vi klarade oss genom de åren, säger Indira.
”Drömmarnas land”
Även efter kriget hade Indira först inte några andra planer än att stanna kvar. Men så dök det upp en stilig man, en bosnier som bodde i Sverige och som bedyrade att ”Sverige är drömmarnas land”.
– Då började jag fundera på vad jag hade kvar I Bosnien. Mina föräldrar och min första man var döda. Folk vi kände bodde inte kvar, de hade rensats ut och tvångsförflyttats. Och så var jag ju så kär, säger Indira som gifte sig och tog med sig sin 17-årige son, sin nya man och ett barn i magen till Sverige.
Det var så hon hamnade på Merkuriusgatan i Bergsjön år 2001. Indira har inte ångrat beslutet, trots att kärleken efter en tid svalnade och att hon blev ensam med sina barn. Nu är Bergsjön hennes hem, och Indira vill varken bo eller arbeta någon annanstans. Erfarenheterna från kriget har fått henne att vara ödmjuk, att ta vara på livet och det man har.
Textilier och återbruk
Nu drömmer Indira om att på något sätt får möjlighet att jobba med textilier och återbruk. Hon tycker att miljöfrågorna är viktiga och vill vara med och bidra till en bättre framtid. Trots allt negativt som skrivs om Bergsjön tycker hon att det händer många positiva saker och hon tror på kraften i att människor möts och bygger gemenskap.
– Jag gillar inte när de säger att Bergsjön är ett utsatt område. Jag brukar säga att det är ett område i utveckling. Människor kan vara utsatta, inte områden. I stället för segregation behöver vi här mer gemenskap, mer demokrati och mer tid. Jag tycker att den 100 meter långa girlangen av garnbollar som gjordes inför öppnandet av kulturhuset är en bra symbol på att människor som går samman tillsammans kan uppnå något.
Fakta / Indira Sojtaric
Arbetar på: Textilateljé Bergsjön och daglig verksamhet.
Ålder: 56 år.
Intressen: Tycker mycket om att vara ute i naturen, påta i odlingarna på sin kolonilott och så har hon alltid något hantverk i händerna.
Familj: Två söner.
Bor: Kosmosgatan i Bergsjön.
Motto: Kan jag så kan du.
